Biotopvård

Biotop- och vattenvård för framtiden

Vi människor förändrar miljön när vi nyttjar och utnyttjar den för våra egna ändamål. Energin i det strömmande vattnet har nyttjats för att driva kvarnar, sågverk, producera elströms och att transportera timmer. Vi har dämt upp sjöar för att lagra vatten för att använda senare, men även dikat ur och dränerat sjöar för att skapa mer mark att odla på. Vi har rensat vattendrag från block och anlagt timmerrännor för att underlätta transporten av timmer längs vattendragen, innan detta ersattes med lastbilar. Vi dikar ut myrmarker och fuktiga skogsområden för att skörda torv och förbättra skogens tillväxt samt ersätter den naturliga vegetationen med asfalt och andra hårdgjorda ytor. Dessa åtgärder påverkar markens vattenhållande förmåga, ökar avrinningen i området samt minskar grundvattennivån.

Alla dessa åtgärder, och många fler, försämrar miljön i våra sjöar och vattendrag och medför att biotoper försvinner, att vattenflödena förändras och att ekosystemen störs. För att minska denna påverkan återskapas vattenmiljön så långt som möjligt. genom exempelvis flottledsrestaureringar. Andra möjligheter är att försöka återskapa, eller åtminstone förbättra, den ekologiska funktion som påverkats negativt. Exempel på detta är att anlägga vandringsvägar förbi vattenkraftverk.

Torrlagd sjö som senare dämts upp och återskapats.

Flottningsränna som utgjorde totalt vandringshinder.

FLOTTLEDSRESTAURERING  Människan har under de senaste århundradena, och framförallt under första halvan av 1900-talet rensat de allra flesta större vattendrag från block för att flotta timmer. Detta har medfört förstörda biotoper för strömlevande arter. Åtgärder genomförs därför i många av vattendragen för att återställa de skadade biotoperna.

LEKBOTTNAR När blocken rensades bort från vattendragen fanns inga strukturer kvar som förhindrade finare material att spolas bort. Öringens och harrens lekgrus sköljdes därför nedströms vid vårfloden och andra höga flöden och landade i sjöar eller stillastående selområden där de strömlevande arterna inte klarar av att leka. En viktig del av restaureringar är därför att återskapa fungerande lekområden för exempelvis öring.

UTRIVNING VANDRINGSHINDER Längs vattendragen har ett antal vandringshinder skapats av människan. I vissa fall medvetet för att förhindra fiskvandring, men i de allra flesta fall omedvetet vid utläggning av felaktigt placerade vägtrummor eller som en bieffekt av olika former av dämningar för vattenkraft eller flottning.